I sin tid och på den givna platsen så fanns det naturligtvis religiösa föreställningar som hade en annan historia än den judiska. Vi skall titta på den bakgrund av andra redan existerande religiösa gestalter som fanns vid den tiden, och se vad som borde skilja ut Bibel-Jesus från omgivningen. Vad är det som specifikt är kännetecknande för Jesus. Det borde finnas distinkta fakta som urskiljer Jesus mot den fond av hednisk religiös variation som existerade i Palestina under det första århundradet evt. Kristendomen var ju en ny religion med ett budskap som svepte över västvärlden och ersatte tidigare hedniska föreställningar. Vari ligger kraften och vari består det nya? Det vi känner till om Jesus är hans bibliska ”gärningsmannaprofil” och vi skall leta efter någon som stämmer in på följande beskrivning’
· Är son till Gud (Mark 15:39)
· Är född av en Jungfru i ett stall(Lukas 2)
· Överlever att bli dödad som barn (Matt 2)
· Utför mirakel för att skapa tro på hans gudomlighet (Mark 1-2)
· Slåss mot djävulens makter (Mark 1-2;Matt 4, Lukas 4)
· Framställer sig som en herde (Upp 7:17)
· Återvänder till sin födelsestad och blir förnekad (Mark 6; Lukas 4)
· Gör vatten till vin och gör det till helig symbol (John 2; Mark 14)
· Rider på en åsna i en triumfatorisk procession
· Han kallas den enfödde sonen, frälsaren, syndaförlåtaren eller den smorde
· Hans symbol var IES eller IHS
· Hans lärjungar deltar i en rituell måltid där brödet representerar hans kropp och vinet hans blod.
· Lider en kvalfull död som offer för övermakten (Mark 15; John 19)
· Stiger ner i underjorden (1 Pet 3:19; 4:6)
· Återuppstår från det döda den 25 mars och återvänder till sin faders sida (Pil.2;Apostg 7:55-57)
· Sprider väckelsen över världen och etablerar en universell kult (Matt 28:19-20)
· Straffar dom (på den yttersta dagen) som inte tror (Matt24-25)
Dessa bibelcitat borde räcka för att identifiera Bibel-Jesus som frälsargud. Det är bara ett problem för Kristenheten med denna profil, och det är att den förste vi hittar som stämmer in exakt på beskrivningen är ingen mindre än Dionysos, den grekiske frälsarguden som i romarriket kom att heta Baccus och som var vinets och rusets Gud. Punkt för punkt är listan en exakt beskrivning av Dionysos men också av Jesus enligt NT. Dionysos introducerades i Rom ca 200 år fvt och blev en av dom mest populära kultfigurerna. Dionysos var son till Zeus - fadern som satt högst upp på Olympen och det var dit han återvände efter sin uppståndelse och intog sin plats vid faderns högra sida.
Dionysos är ett bra exempel på hur gudar genom historien förändras, assimileras och uppstår i nya former. Själv är han en mytisk legend som utvecklats under mycket lång tid. Man kan spåra vissa tydliga inslag så långt tillbaka som till de indiska Veda-religionerna och guden Soma och vidare till den Kretanska guden Zagreus, den Phrygianska Sabazius och fram till den Lydiske guden Bassaeus (Romerska Baccus).
Dionysos blir en mycket populär under tiden han utvecklas från en sekundär Gud som rådde över vegetation, värme och fukt för att sedermera avancera till att ha hand om njutningar av orgasmiska proportioner. Speciellt populär är han i det som kallas Mindre Asien där kulten var omfattande, men den var också spridd i Palestina genom den romerska okupationsmaktens närvaro. Dionysos/Baccus slutar dock som en typ av övergud över hela civilisationer. Han var känd som fredsbringaren men sågs också som en lidande, döende och en gud som var uppstånden från de döda.
Den tradition som fanns i den Romerska kulturen innebar att man assimilerade gudarna från de folk man besegrat och lät sedan bygga tempel i deras ära. Att assimilera de besegrades gudar var ytterligare ett sätt att befästa segern och visa sin makt. Om man skall välja ett Gudaämne som man vill överföra till en ny frälsargud och som man enkelt kan relatera till i den romerska-grekiska världen så är Dionysos/Baccus ett utmärkt val som grundmaterial och utgångspunkt. Redan före den kristna tideräkningen dyrkades en korsfäst Dionysos. Han finns avbildad på en vas (c:a 400 fvt), upphängd på ett kors eller en trädstam över ett altarbord med vinkärl.
Man får anta att berättelsen om bröllopet i Kana är infogat i Nya Testamentet som ett utslag av den rivalitet som existerade vid den tiden mellan olika religioner och predikanter. För dom Kristna propagandisterna och kyrkofäderna handlade om att vinna själar och att stödja missionen. Vid detta bröllop så förvandlar Jesus vatten till vin (Joh 2, 1-11) Avsikten var antagligen att visa Jesus överlägsenhet över framför allt Disoysosprästerna vilka med billiga knep försökte imponera på den naiva bonde- och stadsbefolkningen. I Korint visade en svensk arkeolog Göran Schildt hur man gick tillväga. I ett Dionysostempel hade han funnit en underjordisk lönngång, genom vilken man kunde smyga in och enkelt och behändigt förvandla det vatten som de offrande hällde ner genom ett hål i altaret, till vin som rann ut vid dess fot.
Det fanns ett antal gamla knep som predikanter från olika trosinriktningar gärna använde sig av för att bevisa att de stod i förbindelse med högre makter. Att bota blinda och lama tillhör denna kategori av under och förekommer än idag inom vissa Kristna sekter för att uppnå samma tilltro till sektledarens kraft. Att sedan den som är föremål för undret är med på noterna, fullt frisk och noga förberedd ingår i spektaklet.
Men Dionysos/Baccus kan inte ha varit den enda mytologiska prototypen till Nya testamentets Jesus-figur. Diosnysos/Baccus var i sin tur återskapad från en ännu äldre mytologisk värld, nämligen den Egyptiska. Där hittar vi Isis och Osiris/Horus som var förlagor. Det som var karaktäristiskt för dubbelkaraktären Orsiris/Horus var följande;
- Horus föddes av Jungfrun Isis-Meri den 25 december i en grotta eller ett stall och hans födsel föregicks av en stjärna i öst som följdes av tre vise män.
- Han jordiske far hette ”Seb” (Josef)
- Han var av kunglig börd
- Han predikade i templet vid 12 år ålder och vid 30 så döptes han efter att varit försvunnen i 18 år.
- Horus döptes i floden Erdanus (Jordan) av ”Anup döparen” (Johannes döparen) som senare halshöggs.
- Han hade 12 lärjungar av vilka två var hans vittnen och dessa två kallades ”Anup” och ”Aan” ( dom två John)
- Han gudomlighet upptäcktes inte av hans lärjungar eller följeslagare
- Han anklagas för olämplig uppträdande i månglarnas tempel
- Han utförde mirakel, bedrev exorcism och återuppväckte ”El-Azarus (Lazarus) från de döda.
- Han gick på vattnet
- Han förvandlar vatten till vin vid ett bröllopp.
- Han höll en bergsbredikan och hans följeslagare kunde sedan recitera ”Iusas ord” (Jesu ord)
- Han avbildas som en lång man med långt hår och skägg.
- Han rider in i staden på en åsna under det att folket viftar med kvistar
- Han äter en symbolisk sista nattvard med sina lärjungar bestående av vin och bröd
- Han står upp mot tyranneriet och går villigt till döden och lovar att återuppstå efter tre dagar.
- Han blir förrådd för 30 silverpengar (liksom i historien om Sokrates)
- Han korsfästes mellan två tjuvar, begravdes i tre dagar och återuppstod.
- Han dör för människornas synder
- Efter döden nedstiger han till underjorden på exakta samma datum som Kristus tusentals år senare.
- Hans kropp sveps i linne och blir smord med myrra
- Han tomma grav besöks av tre kvinnor
- Han kallades för ”Vägen och Sanningen”, Messias, ”Guds smorde son”, ”Guds herde” och ”Ordet som blev kött”.
- Han associerades med Fiskarnas tecken, Lammet och Lejonet.
- Han kom för att uppfylla lagen
- Han kallades för ”KRST” och den ”smorde”.
- Han skulle regera det tusenåriga riket.
Mycket av detta står att läsa på väggarna i templet i Luxor och det var inristat långt före år före vår tideräknings början och det att den förmodade Jesus-gestalten skall ha existerat. Gestalten är så lik Dionysos så att man kan konstatera att Horus är samme gud i gammal Egyptisk version som senare blev Baccus hos grekerna och Dionysos hos rommarna.
Men det finns andra starka influenser i Kristendommens uppbyggnad. Zoroastrismen var stadsreligion i det Persiska riket ca 1500-300 år före vår tideräknings början, och har haft ett avgörande inflytande på den judiska, och senare i dess förlängning, på den Kristna mytologin. Influenserna kan lätt spåras till den Judiska exilen eller fångenskapen i Babylon som sammanföll i tid. Elden är central i kulten och som lever än i dag. Elden ses som en uppenbarelse av den högste guden och återkommer i Gamla testamentet på otaliga ställen men kanske mest tydligt där Gud uppenbarar sig för Moses som en brinnande buske. Om Zarathustramyten som lever än idag och det finns praktiserande Zoroastrer i Sverige idag, vet man följande:
- Han föddes av en jungfru och befruktades av en stråle från Gud
- Han döptes i en flod
- Han förundrade vise män redan i sin ungdom med sin vishet
- Han frestades i vildmarken av djävulen
- Han började sin gärning vid 30 år ålder
- Han döpes av vatten, eld och den heliga vinden (Anden)
- Han fördrev demoner och botade en blind
- Han lärde ut om himmelen och helvetet och talade om uppståndelse, domedagen, frälsning och jorden undergång (Apokalypsen)
- Han använde en helig kalk eller bägare (The holy Grail)
- Han blev dräpt
- Han var ”ordet” som blev kött
- Han lärjungar förväntade sig en andra återkomst som skulle bli början på en gyllene tidsålder.
Hos Zoroastrerna hittar vi förlagan till helvetet och djävulen och till och med ormen som symbol för det onda och bedrägliga. Dualismen mellan det onda och goda och människans fria val mellan dessa makter kommer också härifrån, liksom den Heliga ande och domedagen samt uppståndelsen. Som kuriosa kan nämnas att Zarathustra som betraktas som grundaren till denna religion började sin gärning som 30-åring och han finns avbildad i ökenstaden Yazd ca 70 mil söder om Teheran. Han är väldigt bildlik Jesus som han framställs i kristen konst, men staven, skägget, glorian, och ett utmärglat ansikte med djupt sittande ögon som stirrar mot himmeln.
Kristendomen kan vara ett utvecklingssteg som många religioner tagit. När man har för många gudar som man måste ta hänsyn till så uppstår alltid frågan - vad gäller om det uppstår konflikter och skillnader i tolkning. Att ha en bokreligion var naturligtvis bättre för då kunde man läsa innantill vad som gällde. När även det gav upphov till olika tolkningar var det enklare att helt enkelt begränsa antalet gudar. Man bestämde sig ofta för minst tre.
Den heliga treenigheten “trinity” kan spåras i många långt utvecklade religiösa trosuppfattningar. I kristendomen har man löst detta genom att försöka få ihop alla tre i en och samma gestalt. Fadern, Sonen och den Helige ande. I romarriket korsades många olika religiösa föreställningar och en av dom största var dyrkandet av Mitra av Persien som blev bekant i den Rommerska världen ca 60 år ftb. Varuna är en skapelsegud i den hinduiska indiska mytologin. Varuna både skapade ordningen i världen och vidmakthåller den. Han är både allvetande och närvarande i allting som han skapat. Han förknippas dels med rättvisa och dels med solen som kallas hans öga. Genom ett medium som kallas maya verkar han genom att döma människornas handlande från sitt himelska palats. Varuna är förmodligen en av de ursprungsgudar som givit västerlandet dess bild av Gud I den indiska kulten gled hans gestalt samman med Mithra och Aryaman och i omdanad form introducerades som den ende guden i det romerska imperiet.
Fler av de föreställningar som var kopplade till Mitra ser vi också i Kristendomen. Kulten är en av de absolut äldsta vi känner till och går tillbaka till tiden då Iranska folkstammar delades och blev Perser och Indier. I det forna Indien, i det gamla persiska riket och senare i det stora romerska riket fanns tre kulter, som alla dyrkade en gud med likartat namn. I de indiska Vedaskrifterna kallas han Mitra och i den persiska Avesta Mithra. Kulten av denne gud kan spåras tillbaka till andra årtusendet fvt.
I Romarriket fanns redan under det första århundradet fvt, en mysteriekult som kretsande runt frälsaren Mithras. Eftersom det rörde sig om en mysteriekult, hölls läran hemlig, och därför grundar sig vetenskapens och historikernas kännedom om rörelsen baserad på arkeologiska lämningar och i viss mån efterlämnades skrifter av olika slag.
Om Mitra kan berättas att;
- Han föddes av en jungfru den 25 december i en grotta och hans födsel bevittnades av herdar som bar med sig gåvor.
- Han blev en vandrande lärare och mästare
- Han hade 12 medföljare eller lärjungar
- Han lovade evigt liv till de som trodde på honom
- Han utförde mirakel
- Han offrade sig själv för världsfreden
- Han begravdes och uppsteg på tredje dagen
- Han kallades för Guds lamm
- Han sågs som ”vägen, sanningen och ljuset”
- Han var Ordet, frälsaren och Messias
- Han firades vid en festival som låg vid en tid som idag kallas Påsk
- Han hedras genom att rituellt äta bröd och dricka vin
Mitrakulten var kanske den religion som slutligen gav Kristendomen störst motstånd och det var på håret att Mitraismen hade blivit Romarikets statsreligion istället. Vatikanstaten är byggt ovanpå ett gammalt Mitratempel som fanns där ända fram till år 376 efter vår tideräknings början, och dagens kyrkliga struktur, ritualer och prästerskapets hierarki är nästan en exakt spegling av den som fanns inom Mitrakulten.
I den Romersk katolska encyklopedian slår man fast att det var prästerna som ledde bönen och den högste i Mitrakulten var påven som alltid bodde i Rom och hans tilltalsnamn var ”Pater Patratus och känd som ”Papa eller Pontius Maxmimus”. Fortfarande heter den huvudbonad som påven, kardinaler och andra prelater bär för en ”Mitra” och är ett symboliskt fiskhuvud med öppen mun. Jesus identifieras ju med fisken vilket också är en vanlig kristen symbol för Jesus.
Evangelisten Paulus, som innan han påstås ha omvänt sig till Kristendomen hette Saul of Tarus, blev den legendariske kyrkofadern. Mitraism var den dominerande religiösa myten i hans hemstad. Paulus säger i 1 Korintierbrevet 10: 4 ” och alla drucko de samma andliga dryck – de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.”
Det är exakt den ordalydelse som hittats i Mitra-skript förutom att man bytt ut Mitra mot Kristus. Kullen som Vatikanen står på har alltid varit helgad i Peters namn, ”den kristna klippan” och torget framför heter numera Petersplatsen. Det fanns en annan Färlsargud som existerade parallellt med Mitra och det var Attis av Phygyria som karaktäriseras som följer:
- Han föddes den 25 december av en Jungfru vid namn Nana
- Han betraktades som en frälsare och avrättades för att rädda mänskligheten
- Han kropp symboliserades av Brödet som åts av hans dyrkare
- Han var både Guds son och Fadern i samma person.
- Han kallades för den Enfödde sonen och Frälsaren
- På den svarta fredagen korsfästes han i ett träd från vilket han nedsteg till underjorden.
- Han uppstod efter tre dagar den 25 Mars.
Dyrkandet att Attis smälte samman med Mitranismen och blev med tiden en och samma religion. Men det är inte slut med detta. Går vi ännu längre österut så hittar vi Indien och dess rika mytologi. Där finns Krishna som i gammal engelsk stavning hette ”Christna” och i Bengalen så uttalas fortfarande Krishna som ”Christos”. Krishna beskrivs som följer:
· Han föddes den 25 December av en Jungfru vid namn Devaki (den gudomliga).
· Han fader på jorden var snickare som befanns sig i staden för att betala sin skatt när Krishna föddes.
· Han födelse annonserades av en stjärna i öst som följdes av änglar och herdar och han fick gåvor i form av exotiska kryddor.
· Han förföljdes av en tyrann som beordrade att tusentals barn skulle slaktas.
· Han smordes på huvudet med olja av en kvinna som han botat.
· Han avbildas med sin fot på ormens huvud.
· Han utförde underverk och mirakel, återuppväkte de döda, botade spetälska, döva och blinda.
· Han predikade i liknelser om kärlek och hjälpverksamhet och älskade de fattiga och levde själv som fattig.
· Han anklagade prästerskapet för att bara se till sina egna intressen och för att vara hypokratiska.
· Krisnas mest älskade apostel var Arjuna (John)
· Han dog i ett träd eller på ett kors.
· Han avrättades i 30-års åldern och solen mörknade vid hans död.
· Han återuppstod från de döda
· Han avbildades på ett kors med spikhål i fötterna
· Han kallades för ” Guds herde”, ”Den förstfödde”, ”Syndaförlåtaren” och ”Det universiella ordet”.
· Han tilltalades med ”Guds son” och vår ”Herre och Frälsare” som kom för att dö för våra synder och frälsa världen.
· Han var den andre personen i treenigheten ”Gud fadern, Sonen och den helige Ande”.
· Han lärjungar gav honom titeln ”Jesus” som betyder ”renhet”.
· Han skall återkomma för att döma de döda och kämpa med Djävulen som annars kommer att föröda jorden.
Myten om Krishna kan härledas tillbaka så långt som 3 100 år för vår tideräknings början och kom antagligen till Europa redan 800 år e.v.t. Man har hittat spår ända upp till Irland. Fenisier förde med sig berättelsen om Krishna i en första våg och sedan kom Alexnader den store som gjort en sejour i Indien.
Men efter detta så vet man att Appolonius av Tanya redan 38-40 år efter vår tideräknings början tagit med sig en skriven kopia av Krishna-berättelsen till Egypten och vidare till Antioch. ( se koppling till Paulus och Appolonius) Där översattes den till Samariska. Där hittade Marcion detta verk några årtionden senare och han gjorde en ny kopia med ändringar och översättning till Grekiska och Latin och förde skriften till Rom där den bevisligen fanns år 130. Marcion har skrivet något som han kallar ”Herrens Evangelium” som han påstår vara originalet till ”Evangeliet enligt Paulus”. Återigen ser vi hur Paulus och Appolonius flyter samman i tid och rum och hur det leder vidare.
Detta var bara ett litet begränsat urval av alla de gudar och mytiska väsen som samlade troende i och runt angränsande områden kring Romarriket vid vår tideräknings början. Alla har det gemensamt att de kallades Frälsargudar och ”Son av Gud” och det finns fler som vi inte en orkar gå igenom. Jag tror att ni läsare har fattat poängen. Men bland de som vi utelämnat och där vi hittar överensstämmande likheter finns:
- Adad och Maruk från Syrien som var ordet (Logos)
- Adonis, Aesclepius, Apollo (som återuppstod vid Påsk)
- Appolonios från Tyana (som gjorde samma underverk som Jesus)
- Alcides från Tebe som föddes av en Jungfru runt 1200 fvt
- Herakles eller Herkules (som var Guds son)
- Prometius från Kakasus och Grekland
- Pytagoras från Grekland
- Tammuz från Syrien som dyrkades i Jerusalem.
- Zalmoxis från Thrace som lovade evigt liv till sina gäster på sin rituella Sista måltid.
- Askilepos (som botade sjuka)
Den kristna frälsarguden Jesus är alltså inte ensam om sin profil utan har ett helt gäng av frälsargudar med i stort sett liknande bakgrund, egenskaper och historia. Det tidigare så särpräglade i Bibel-Jesus framstår i ljuset av den historiska och dokumenterade kunskapen om tidigare eller parallella frälsargudar alltmer som en konstruerad judisk kopia utifrån existerande hednamyter.
Frälsaren och fredsfursten har inga nya kläder, han är avskalad och naken i det vetenskapliga och historiska ljuset, men få vågar ropa ut sanningen och gå emot flera tusen år av Kristen indoktrinering.
Jag tror att det är få läsare inom den västerländska kultursfären som är medvetna om dessa paralleller mellan Kristendomens portalfigur och dom hedniska gudar som vi lärt oss att förakta och förkasta som primitiva och barbariska. De Kristnas förklaring till dessa likheter mellan olika Frälsargudar är mycket speciell och sant Kristen i sin logik. De hävdar nämligen ”att Satan har förutsett att Jesus skulle komma och vad han skulle göra på jorden, och därför redan flera tusen år innan Kristi födelse, planterat in myter i hednafolkens religiösa föreställningar som liknar Jesus och Bibelns berättelser, bara för att misskreditera frälsaren”.
För er som tror att folken i Mesopotamien, Egypten och Indien redan tusentals år före Bibel-Jesus påstådda födelse, lade tid på att kopiera hans levnadshistoria i text och bild bara för att djävlas med de Kristna 4-6 000 år senare efter att de själva gått ur tiden, må ha en väldig stark tro på djävulens makt.
Det var få om ens någon som vid den tiden runt år 30 evt som hade hört talas om, mycket mindre ”trodde” på någon Jesus från Nasaret. Däremot fanns det många som trodde att det skulle komma en Messias (Christos) och en del trodde att han redan kommit.
Men antikens religioner är det enda historiska vederlagda bevis vi kan hitta till konstruktionen av Jesus-gestaltens och dess mytologiska karaktär. Så den Jesus som vi känner började formas tusentals år innan Nya testamentet skrevs. Jesus-gestalten är bara ännu en sammansmältning och kanonisering (nedskriven version) av den rika floran av Frälsargudar och mytiska väsen som fanns i och runt det vidsträckta romerska imperiet. Det var en litterär anpassning av existerande gudar till det Judisk folkeposet i Gamla testamentet som bakgrund.
För dom som levde på den tiden var Kristendomen därför inget nytt i sak, det var bara ytterligare en ny konstruktion på en beprövad ritning – en variant den här gången Judisk - på ett välkänt och urgammalt tema som funnits sedan länge. Berättelsen om Jesus anpassades i mångt och mycket till de religiösa myter man redan kände till och kom därför att tävla med dessa. I den kampen avgick nästan 400 år senare den ortodoxa (äkta, sanna) varianten av Kristendomen med den historiska segern.
Men vad är det som skiljer ut den ortodoxa läran från andra tidiga kristna föreställningar och specifikt konstruktionen av Frälsarguden Jesus. Jo, det som skiljer ut Jesus är att han är den ende vars efterföljare verkligen rent bokstavligen ”tror” att han varit en historisk person av kött och blod och inte ett gudaväsen som tillhör den osynliga sfären. När den ortodoxa Kristendomen började dyka upp och blev allmänt känd bland de intellektuella förespråkarna och uttolkarna av olika vishetsläror så skrattade man överlägset åt den primitiva och fullständigt galna föreställningen att en Gud hade blivit till människa. Gnostiker gav dom ortodoxt kristna epitetet ”primitiva idioter” och påpekade att dom missförstått de gamla heliga mysterierna som utgjorde grunden för deras allegoriska berättelser som byggde på de inre och yttre mysterierna och att de i stället försökte göra historia av det som uppenbart var tillägnat den icke-verkliga världen. Det är som om det i vår tid kom någon och påstod sig ha sett Stålmannen livs levande. Alla vet att han tillhör serierna värld på samma sätt som alla på den tiden visste att gudarna tillhörde den osynliga världen.
Det finns många tidiga varianter av Kristendom som gått förlorad under seklernas lopp och som dessutom var äldre och annorlunda än den berättelsen om Bibel-Jesus som Markus presenterade. Kristendom fanns långt före Jesus. Messiasrörelsen eller Kristusrörelsen om man så vill, går längre tillbaka och är alltså äldre än det Nya testamentet.
Dom vikigaste och det som tydligast åskådliggör skillnaderna var Eséerna, Macabeerna och Gnostikerna. De förde en bitter kamp mot vad vi kan kalla de Proto-ortodoxa eftersom deras synpunkter vi den tiden ännu inte var etablerade som den ”sanna läran”. Det var i en tid innan vi hade ett Nytt testamente och innan man i Rom bestämt vilka evangelier som skulle ingå i den ”sanna” kanoniseringen av Kristendomen. Men de Proto-ortodoxas seger var inte en seger genom övertygelse utan genom svek mot ursprunget och en helig allians mellan den romerska staten, militären och den auktoritära och hierarkiskt ordnade grenen av den nya läran. Alla spår av dom tidigare eller samtida frälsargudar och de andra kristna varianterna blev metodiskt och systematiskt utplånade från det västerländska kollektiva medvetandet. Det skedde genom mord, tortyr, förfalskning, bokbål och ett kompakt juridiskt och intellektuellt förtryckarsystem som saknar motstycke i historien.
Den enda rimliga trossats man kan ansluta sig till är att Jesus är ett litterärt koncept och en religiös konstruktion som fanns långt innan den tid som han enligt NT skall ha vandrat på jorden. En evolutionär produkt i form av en syntes mellan Judendom och antik hedendom konstruerad av någon med stora kunskaper om judisk berättartradition, Hellinistisk mytologi, filosofi, Indisk traditon samt Gnostisk vishetslära. Det mest troliga är att Jesus inte föddes i Nasaret av en Jungfru utan vid ett skrivbord någonstans i Arabien eller Mindre Asien, närmare bestämt i dagens Turkiet. Hans slutliga litterära gestalt som vi idag känner som Bibel-Jesus enligt det Nya testamentet fastställdes inte i huvudsak förrän på det fjärde århundradet och då i Rom efter en lång och bitter strid mellan olika kristna inriktningar. Finslipningen av texten pågick dock ända in till 800-talet innan det Nya Testamentet fick sin nuvarande form. Därför finns han inte i några historiskt bekräftade källor. När både alternativ ett och två faller och endast alternativ tre står sig finns det sammantaget inga skäl att inte tro på Jesus som historisk gestalt.
